Hallå!

Nu kommer äntligen bilderna från min tatueringssession på Bondi Ink. Jag var nervös, hyperventilerande och skakig, men så fort jag lade mig tillrätta på britsen blev jag lugn som en filbunke.

Dagen började med att jag tog bussen till Bondi och hälsade på May Lynne och Jennyt som låg yrvakna i hemmet. De följde glatt med mig till studion och förevigade händelsen med kameran. Fick vänta ett tag innan Mick, tatueraren, skissade på tatueringen och jag fick komma med synpunkter och förslag. Han satte den blåa konturteckningen där den skulle sitta och jag fick säga vad jag tyckte om placeringen. Sedan leddes jag in i ett av rummen medan han fyllde på färg i maskineriet.

May Lynne och Jennyt följde med in i rummet och tittade spänt på när maskinen brummade igång, och filmade den första gaddningen för mig. Det gjorde faktiskt inte så otroligt ont egentligen, tänk en lite tjockare nål som trycks under din hud i 180. Sen att den i princip skrapar upp i ett redan öppet sår kanske inte är så lockande, men min hud domnade bort efter ett tag. Det som kändes mest var färgen på blommorna och konturerna eftersom jag var ovan med känslan i början. Sedan efter varje drag/skuggning gjorde han rent och drog med handen över, vilket också kändes rejält. Sen låg jag där i 2,5 h, med en paus då jag vågade mig på att titta på skapelsen. Han var verkligen sjukt bra på det han gjorde...ojoj. Ni får se sen när jag kommer hem!

Det är ju roligt när man också har en egendesignad bild...ingen annan som går omkring med en likadan. Det känns super verkligen! Sedan kommer den ha läkt om 2 veckor, medan jag smörjer in med en kräm. Trot eller ej så hade han aldrig - under sina 10 år som tatuerare - gjort en koala förut. Och han tog dessutom bild på den när allt var klart. Stoltheten!

Hursomhelts, vilket minne! - på bondi, bästa tatueraren, May lynne och Jennyt var där, kunde knappt vart bättre! Haleleluja!




Studion ligger precis mitt emot stranden i Bondi



May Lynne och Jennyt risar och rosar



Ett mållöst jag i väntan



Bara sekunder kvar, jag försöker lätta upp stämningen



Stone face



Min utsikt åt vänster, inga probbblems!



Jennyt tittar suktandes på





Sen var det ju inget fel med att ha en good lookin' artist ;)



2 veckor, sen är den free flying!

Ibland inser man att vissa saker bara händer i aussieland, vart annars skulle man plötsligt bli inkallad till westlife-Brians svit inne i stan och parta loss med honom och hans bodyguards? Nä, tänkte väl.

Det hela eskalerade efter att jag, May Lynne och Jennyt besökte Piano bar i Kings cross i Fredags för ett födelsedagsfirande. På samma klubb hänger då även Brian Mcfadden från gamla hederliga Westlife. May Lynne blir som förbytt och springer runt som ett litet fjortonårigt fan. Jag tar beslutet att dra mig hemmåt, dock får  jag ångra detta skarpt när May Lynne ringde nästa dag och berättade vad jag just missat.

Hon och Jennyt hade nämligen tagit sig in i vippen, pratat med bodyguarden och blivit inbjuden hem till Brians hus i Bondi. Där hade det festats och levts rövare ända in till soluppgången.

Igår kväll hör då bodyguarden av sig när vi svennetjejerna tog ett glas hemma hos hederskorna. Brians entourage befinner sig på en flashig hotellsvit i Wooloomooloo. Vi befann oss i princip på plats direkt, sorgligt men sant.

Blue Hotel var ett renoverat båtvarv, bestående av lyxiga lägenheter åt lö cremé de la créme. Helt sjukt fint, inglasat och en gigantisk entré, helt folktomt förutom personalen som höll upp dörrarna åt oss (det är ansac day denna helg därav dödheten).

Vi tog oss igenom den långa öppna mittgången med barer och annat smått och gott. Dock tog det stopp vid en glasväggssluss. Porttelefonen sprakade till och portieren frågade oss vart vi skulle. Det kändes väldigt classy att då säga "Brian Mcfadden's", och genast bli insläppta. Ibland får man vara lite kändissuktande.

I lägenheten befann sig entouraget på kanske 8 pers, Brian själv, bodyguarden, någon slags reklammodell för Jim Bean och några random hang-arounds. Hälsade på westlifen och resten är historia. Helt sjukt var det ändå, och ngt som bör spridas runt som en löpeld om lille Frida får veta. Ha ha.

Brian var förövrigt inte ngt ljushuvud direkt, gled mest runt och trodde han var cool. Jag hälsade på honom och han sade typ "takk sa micket" bara för att vi var svennar och skulle bli impade. Don't think so.

Menmen, det var den senaste uppdateringen. Får se vad som händer i framtiden, numera är även Andrea buddy med den andra body guarden. Herre min je, vad händer med oss?

Håll ut, snart kommer bilder från gaddningen upp. Bästa händelsen på länge, jag är så nöjd och glad! It's perfect!!!  

Out.



"The man"



På väg genom hotellkomplexet. "The wall", här kommer bara mkt speciella människor in.



Eftersom det var strikt fotoförbud tog jag kort inne på Brians toa.



Han gillar Lysterine



Provning av Brians morgonrock, den var mjuk som en barnrumpa.

Hallå ute i etern,

i helgen har det vart festligheter och pluggande och allmän trivsamhet. På Fredag hölls en avskedsfest för Suzanna som åker på aussietrip nedåt i landet med sin loverboy från Perth. Vi samlades på en bar vid the rocks och tog några cider och hade trevligt. Tråkigt att hon ska åka, kommer definitivt sakna allas vår crazy su.

Efter barbesöket åktes det vidare till The Oaks i våra hemtrakter. Jag och hederskorna spanade runt och Jenny träffade sin future husband, som tom friade med sugrörsring på plats. Vi möttes upp med Sannas ragg, aussienavy-kille och hans navygäng. Jag har aldrig sett killar i Sverige med dessa killars kroppstyper, de ser liksom ut att explodera ut ur sitt eget skinn för att de pumpat upp musklerna så mkt, men ser samtidigt kraftiga ut. Man blir typ rädd. Sedan är ju inte alla hästar hemma heller, de verkar vara på ett årslångt skenande. Men det är ju roligt att se hur olika folk är, både till förskräckelse och glädje.

På Lördagen höll jag och Andrea en födelsedagsfest för henne. Vi bjöd in lite smått o gott people, och i slutänden blev det en nordisk kväll med svennar och norrmän. Vi fick höra att vi hade en supermysig lya, och att alla hade det najs. Vår balkong är ännu en gång den bästa ever för fest. En viss kille hoppade tom från balkongen och klättrade upp igen, gav oss lite ideer till att vi kanske måste försegla våra dörrar där till max.

Imorgon är det tatueringsdags! Jag har inte rikigt insett det än tror jag, men jag tycker att det ska bli himla spännande och roligt! May Lynne och Jennyt kommer komma förbi och föreviga händelsen och sporra mig lite. Sen blir det lifte festligheter i Bondi, får se om jag inte är i chocktillstånd vid det laget.. höhö.



Suz får inte åka! No!



Jamåhonleva-sång för Andrea på balkongen.

Och nej, det blir varken någon tribal, tramp stamp eller döskalle så ni kan andas ut. Det där med att det bara är hårda killar och annat löst folk som tatuerar sig får ni helt enkelt släppa, för nu ska tom lilla oskyldiga Mia gadda sig.

Det började för sisodär 2 år sedan då jag satt som klistrad framför Miami/LA ink och såg med skräckfylld förtjusning hur folk kom in med egendesignade verk och fick ett minne för livet. Jag tänkte "blir jag antagen på Billy Blue blir det tatuering för mig med", och så började jag spåna på en idé... som jag nu äntligen infriat och ska besanna nästa fredag på Bondi Ink. Vem hade kunnat tro det? Och i Bondi också. Olala!

Såklart jag är lite nervig, annat hade väl vart konstigt. Men det känns bra eftersom Sanna har 2 underbara skapelser på sin mage och kan komma med härliga hejarklacksrop. Jag är helt säker på det motivet jag knåpat ihop, och jag hoppas att det kommer bli roligt och spännade, och lite pain har väl aldrig skadat. Man är ju en viking som jag brukar säga.

Vad det blir får ni se vid ett senare tillfälle ;)



Min tattooartist:

http://www.bondiinktattoo.com.au/artists_mick.html

Igår var familjen Billy Bluff på Svenska Kyrkans café som ligger inne i city mellan Town Hall och Central. Hela dagen hade det pratats om våfflorna, sylten, grädden, kexchokladen och djungelvrålen. Kvällen till ära hade det också lovats musikframträdanden och härlig stämning. Vi kom dit och var dom enda där, ja då förutom den gamla tanten med förmycket läppstift och midjehög graviditetskjol, genast hamnade man i det gamla hederliga svenska småsamhället. Vad gör man inte för lite våfflor?

Mosman Hotel är vårt lokala sunkhak, varje gång man går förbi stället får man busrop och illavarslande blickar från överjäsna ölnäsegubbar i 50+ åldern. Helst springer man förbi, tittandes rakt fram med stel blick, eller under mörka glasögon med armarna i kors. Därför kan valet för Andreas födelsedagsmiddag kännas lite tveksamt, eftersom just denna pub valdes för tillfället. Jenny och Sanna har appropå det en gång för länge sedan (dock inte så länge sedan att det kan förträngas) provjobbat där och fått utstå förnedringen face-to-face. Därav det spontana skriket från Jenny då jag meddelade var middagen skulle hållas.

På Mosman hotel finns dock en övervåning, en övervåning som kan liknas med rinkeby v. bromma. Ta ett steg upp och du kommer till en helt annan värld, bort med alla äckelgubbar, och in med unga footiespelande killar i 20+. Jenny var minstsagt nöjd, låt säga att det var ett annats sorts skrik denna gång. Inredningen var också en helt annan, från gammalt sletet trä till det senaste från Ikea. Vi firade med en rejäl steak med bearnaisesås och mash för 8 dollars. Låt säga att det var snäppet bättre än en proteinshake framför masterchef. Nu kan vi dessutom slippa skämmas, och ännu bättre; det är krypavstånd hem!



Ett snedsteg åt höger och du är illa ute. Trappan säger jag bara, trappan!

Halloj, sitter nu på lektion i skolan efter en morgon med födelsedagsuppvaktande och gym. Andrea fyller nämligen 21 idag och jag gick upp extra tidigt med present, inramad bild på oss och en bakelse med ljus klockan 6 på morgonen.
Jag hade egentligen sovmorgon, men tog det som en bra start till att komma iväg tidigt till gymmet. Jag har nämligen bytt gym till det Mosmanstationerade istället, ligger precis bredvid och är lika stort som det förra.

Så himla skömt att ha vart där nu såhär under dagen, man kommer upp i tid och får agera ut lite utan att nån kollar snett på en. Det finns så sjukt många spännisar där förövrigt, och även massa anorexismala 30åringar som ser ut som robotar på maskinerna. UGH. Inget att eftersträva. Jag och Jenny brukar stå på vibratorn (fullkomligt normalt), det är alltså en sån där stor maskin med en platta som vibrerar. Man gör olika övningar på den men även stretching etc, skitjobbigt men lite småkul (förutom om man står raklång för då skakas hjärnan runt i 180).

I helgen som gick var vi bland annat i Bondi för May Lynnes killes avskedsfest, han åker nämligen hem till stockholmo igen. Det var barbee med svennar, fransar, aussies och brassar. Sen åkte vi tjejer till the rocks och gick på Argyle och sedan på en tysk ölpub/klubb med världen bästa dj. Nostalgi blandat med det senaste, det var så otroligt härlligt att för en gångs skull kunna släppa loss på the dancefloor ;) Dit ska det beges omgående!

Idag efter skolan ska jag gå runt och dela ut mitt cv til några designstores, skulle vara kul att ha ett jobb och känna sig lite duktig/ha något att göra förutom att plugga. Tänkte gå till den nordiska designbutiken Nordic Fusion. Jag hoppas det går bra!



Gillar förövrigt loggan bakom, "Mosmania"..ah friskfläkt!

Jag har officiellt utvecklats och blivit som min mamma. Här är ett av många bevis, kanske det mest uppenbara. För vem i denna värld som är under 50+ köper en hund gjord av fuskpäls med halsband och tillhörande borste?
Här har ni undantaget; jag. Andrea bara tittar på mig där jag ligger med lille Vesper som andas så fint i min famn, medan jag klappar honom och säger vilken fin hund han är. Det är nämligen en inbyggd andningsmekanik inuti, känn på den ni!

Jag är knäpp.

Men det är lite mysigt ändå. Who can blame me? Har ju vart utan katterna i över ett år nu, måste hålla ut och skaffa ett substitut.

Här är Vesper!

Vaknade idag upp till ljudet av regn mot asfalt och blöta däck. Det var dags för skinnjackan på och jeans, sedan bar det ut i regnet mot bussen utan paraply eller regnresistanta skor. Det är alltså officiellt vinter i Sydney.

Under denna påskhelg har det varit lite blandade aktiviteter, bland annat svensk påskmiddag på oxford street inne i staden, mysiga förkrök i northee, och sena nätter i Manly och Darling Harbour. Men inget plugg. Ibland måste jag ha en ordentlig paus från "måstet" och varva ned. Idag är det dock dags igen och jag tror att jag är redo, får tänka på att det bara är 2 månader kvar, sen gästar man sverige för 5 veckor!

Bilder från påskfesten:



Lägenheten hyrs av Thomas och Emma, två svenskar i vår parrallellklass på BB.



Även vi svennar i Sydney vet hur påsken skall firas regelrättigt. Köttbullar, paj och andra svenska godsaker lades till.



Det är minst sagt poppis med påsk.



Till och med kräkset efteråt var gott...skämt o sido.



Söt Andrea och... söt Frida ;)



Jag och Suzanna lär oss apminen av Frida. Gick sådär va, kanske man ska va tacksam för.



Fönstervyn, rätt ned på gaygatan på Oxford st. Här händer det grejer skall ni veta.

Sitter just nu på sista lektionen innan lovet för påsk, inte en av de enklaste ämnena dock; Interactive Spaces (Animation in After Effects). Har säkert skrivit om det förut, men det hela handlar om att vi ska skapa vår organisations workshop i detta 3d-program med en interaktiv händelse någonstans placerad. Låter konstigt, ja vet, jag vet inte ens knappt vad det är jag skriver. Bra då att jag går in här istället...hm.

Efter lektionen bär det hemmåt, det är nämligen dags för utgång ikväll för att fira påskens ingång här i Sydney. Troligtvis blir det ett litet uppvärmande i Bondi, sen dras det förmodligen till Edgecliffe och en klubb som heter The golden sheaf. Det är lite halvkrångligt att få ihop alla när det är dags för lite action, med oss helt utspridda i stan. Vi borta i north sydney och de andra i Bondi och Suzanna inne i stan. Men det brukar ju oftast bli bra till slut efter lite kompromiss.

Hur australiensarna firar påsk är en bra fråga, minns inte hur det var förra året. Läste någonstans att de tydligen slutat köpa choklad utan dricker i mängder istället under helgen. Trots detta har affärerna prytts med allt i påskväg, man kommer knappt fram i butikerna för alla montrar med chokladkaniner, ägg och chokladmorötter (?!). Har fallit för frestelsen en gång, det blev en vit chokladkanin. Den var god den första tuggan, sen dog det liksom ut. Deras chokladmärke här är förövrigt värdelös (Cadbury), så skatta er lyckliga därhemma. Jag antar att det blir en aussiepåsk med frestelser från bottleshopen istället. Here we go again!

Har dagen till ära spejsat mina naglar. Flickigt va? Men lite arty iallafall, avgör själv:



Och för att väga upp det lite flickiga inslaget kommer här nu en lite rolig uppdatering av Old Spice:



Glad påsk!