Efter över ett dygn på resande fot är jag äntligen hemma och njuter fullständigt av alla välkända ansikten och platser. I'm inlove...

Flyget gick bra, på flygplatsen i Sydney stötte jag på 2 polare från parralellskolan APM, de skulle åka samma rutt som jag kul nog! Dödade 8 h tillsammans med dem på Pekings flygplats, en av Guds förglömda flygplatser som skulle behövt en reboost och 5000 engelskalektioner.

På flyget mot stockholm var vi med om en nära-dödenupplevelse då flyget gick genom turbulens och helt sonika föll x-antal meter för att sen plötsligt stutsa rätt upp. Folk flög ur sina stolar, skrek och såg sin sista stund kommen. Det var alltså starten på den 9.30 h långa resan, kul var bara förnamnet.

Men over all gick allt bra, och väl på kära Arlanda möttes jag upp av världens bästa gäng, granen, frido och yaz, samt mor och far. Kan inte beskriva hur kul det var att se alla, och hur jag har saknat dem så. Love you so much!



Väl hemma i south field village, som stod i full blom, var det champagne och firande på menyn med grannar och katter (som tittade snett på mig och sprang skrikandes iväg när jag närmade mig). De ska få en omgång snart när jag har tid, ska nog göra deras pågående 12 år i fångenskap lite mer spännande under denna månad)

Igår var det fullspäckat schema, tog en uppdateringstripp runt i området, granskade allt nybyggt samt grannens obscena gunga som hänger i en av tallarna. Åt en mysig lunch med mamma i Drottningholm & skrattade lite smått åt all branding av det Kungliga Bröllopet. Sedan åkte vi och hälsade på kussen Gloria och hennes Anna som fyllt 1 år som jag inte träffat förut! Var himla mysigt med tårta och kramar, så kul att se alla gamla face.

Sedan tog jag premiärturen med sl, vilket började i en hjärtattack då jag var tvungen att betala runt 900 spänn för 30dagarskort. Ruinerad. Åkte in till Dessi vid Mariatorget och tog en mysig promenad genom stockholm. En otroligt härlig första start på min Sverigesemester!



Dessi!



Stockholmo



GB's bröllopsstrut. Väldigt outside-the-box om man ska vara lite reklamig.

Nu ska jag njuta av världens bästa Stockholm

Sitter i sängen efter en tids packning och undrar vad jag ska göra nu, har nämligen 7 timmar att döda fram till taxiåkandet till flygplatsen. Kom dock på att uppladda de sista bilderna från Sydney innan jag åker på sverigesemester.

Eftersom Bondi (Malin och Jennyt) inte är kvar till bachelorn åker de hem till sverige nu förgått. Jag och Jennyröd kommer känna oss mkt ensamma, billyblue kommer helt enkelt inte va samma sak utan den galna duon. Men vi har ju klarat oss förut, så det ska nog gå nu med.

För att fira examen och att det nu är några av de sisa dagarna vi ses gick vi ut och åt indisk mat i Surry Hills. Väldigt kryddstarkt var min enda kommentar från min munn som bokstavligt talat brann upp, och Jenny var överförtjust att det för en gångs skull va ordenligt kryddat. Men trevligt var det, och lite sorgligt...



Bondi, Mossie och Neutral, alla kommunalråd samlade.



Ett glatt födelsedagsgäng som bjöd oss på tårta, som förövrigt kanske hade sett sina bästa dagar.





Bäst-före-datum-tårtan.



Fick gladeligen ärva en av Bondis tvjättar, kan nu avtittulera oss 'mosmanborna med pinsam lite tv' till 'mosmanborna med pinsam stor tv'. Vår lägenhet är nu en tv.



Här ser ni att Australien inte alls är så där som ni tror att det är hela året runt.
En stor jäkla kall pöl.

Hej svensksommar, hejdå aussievinter.

Vi syns i Sverige mina vänner!

Sitter frenetiskt och stirrar på dataskärmen i väntan på att mitt manifesto ska bli färdigtryckt och bundet på KwikKopy. Imorgon är den stora projektpresentationen av ens organisation, mitt "Gradually", och då ska hela arbetet som man hållt på med sen förra sommarn visas. Vi ska också lämna in Manifestot, hela projektet i ett enda dokument (24-48 sidor) sammanfattat.

Nu är det bara att göra pdfpresentationen, och panikträna ihop något slags tal i sista sekund. Men man klarar väl sig förhoppningsvis i slutänden. Har sjukt mkt att göra innan jag hoppar på flyget till Peking, har inte hunnit tänka på packning, städning, köpande, hämtande och allmänt görande av saker jag har kvar. Men I will do it.

Kan inte sluta längta till Lördag och ivägåkandet...gud va kul det ska bli! Har laddat upp med hela sookie stackhouse (trueblood) bokserien, nya fräscha ljudtäta hörlurar, kudde och nya skor. Hurray! Nu ska jag nog lätt kunna döda 9 h mellanlandning i Peking. Tänker dock inte ta mig ut på vift i främmande stad själv. Får ta mig till Kina någon annangång ordentligt. Nu får jag nöja mig med att avnjuta flygplatsens smäckra väggar.



Hämtade precis manifestot...färdich!

Nicole


Tom



George


Meryl

Heyho på er,

sitter, as usual, in class och arbetar mot deadlines och annat smått och gått (och självklart uppdaterandet av bloggen). Dagen började på gymmet vid 9, sedan prommenix hem till jenny och så skolstart efter som jag o jenny "råkade" hoppa de första 2 lektionerna eftersom vi inte fann nån resonabel anledning att gå till.

Så nu har jag gjort klart min lilla after effects-film om mitt organisationsspace, och har även printat och gjort en cdfolder. Lägger upp bilder på det snart =)

Idag uppfylldes en av mina drömmar med skolbyggnaden (dock inte mardröm denna gång), jag May-lynne och jenny tog oss nämligen upp till högsta våningen i byggnaden, nr 32 rättare sagt. Där såg man ända bort till city, operan, mosman och chatswood etc. Lite skillnad mot skolans lokaler som är belägna längst-freaking-ned...
Det regnar ju fortfarande här så grådaskiga är bilderna...menmen, det var kul att se utsikten iallafall.



Kändes dock inte lika högt som det verkar, kanske 32 inte alls är högst upp och att det finns en hemlig hiss någonstans i ett mörkt hörn. Då är frågan- vad händer egentligen högst upp i denna gudsförjätna byggnad som är så hemligt att inte ens små bbstudenter får veta?



På väg mot högre höjder



Lokalen stod tom på denna våning, smygfest någon?



Harbour bridge och operan i skymt



Ut-mot-havet riktning, hamnen är i blickfång.



Ned mot korsningen och busshållsplatsen till vänster där jag går av.



I horisonten syns Mosman...typ



Mio (nytt smeknamn brukat av Jenny)



Påfyndig design... Bochox, birth control och emergency chocolate..skönt att man nu har ett substitut till apoteket.



Duon på bb, redo för erövring av sydney.



Middag för Jenny på restaurang i surry h. Rebecca och Evelina inne i världskonfliktdiskussion.

Och så gick vi in på de sista 2 veckorna i skolan för denna semester, samt nedräkning för hemfärden den 12 Juni. Hoppas då att vädret är liiite bättre där hemma än vad det är här.

För att illustrera väderväxlingen i denna stad visar jag dessa två bilder.

För 5 min sedan utanför skolan:



Nu ser det ut såhär:



Det är stormen som kommer säger man. Bäst att hålla mac:en tryckt till hjärtat och stanna inne.

I Torsdags fyllde Jenny 25, och det firade vi med att i Fredags ha en helkväll med restaurangbesök i Surry Hills, och sedan helnattspartande på The Club i kings cross.

Dagen till ära hade Jenny fått paket skickat från Sverige, där vi insåg att hennes mamma måste köpt upp hela ica:s godissortiment efter detta:



Jag fick bära hem 1 kg godis till mig för att syrrorna inte skulle äta upp allt på en gång. Mycke faaarli!

Och här kommer min hemsida till Gradually som jag presenterade för vår lärare förra veckan. Not so fun.

















Nu måste jag göra ngt nyttigt, syns snart igen!

ps. rest in peace Henke, granens söta golden som inte finns med oss längre... =(

Skola skola skola, sova, äta äta äta, utgång utgång, plugga plugga, kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe.

Så lyder en vanlig vecka för mig. Och jag är inte ens en kaff:oman.

I helgen vart gänget (eller jag då) bjudna på fest av en kille på en klubb i darling harbour, jag drog med mig the gang och vi hade en gratis helkväll. Inte fyskam. Jennys hand gästades av x antal champagneglas under kvällen, och jag x antal romcola. Sen gratis taxi hem är inte heller nått att klaga på. Andrea summerade dock upp den australiensiska mannens fysik som en smäck: Short and stocky. Där har ni sanningen.

De resterande 3 veckor handlar om deadlines som jag just nu försöker att göra klart. Ska lägga upp lite av de saker jag gjort här, när de är fina nog att läggas ut till offentligt skådande.

Än så länge får vardagsbilderna läggas upp, här kommer ett axplock:



På lektion i en av de största salarna, not.



Kunde vart sverige, är tyvärr sydney.



På väg från skolan kan man skåda vyer som dessa : massa short stocky aussie men playing footy.



drägglandet (jenny, inte jag)



Regnbågen hägrar över military road.



Sedan har jag en lista på fulheten av byxmode. Detta är de jag lyckats föreviga, håller den till höger på prispallen.

Sedan är det ett jädrans tjatande om ett ord som låter som en socker ros på tv. Har googlat ljudet och kommit fram till veckans konstiga aussieord: Soccerroos (Aussie football player).

Tah

Det verkar som att vi gått in i en tropisk regnperiod - minus varmt väder och grönskande beväxtlighet. Det fullkomligt öser ned, är pretty cold och därmed kommer också möglet. Igår var två snubbar på besök och kollade upp just detta i Andreas rum som blivit angripet. Hade det vart i Sverige skulle man rivit upp mattan, förmodligen sanerat  och gått till grunden med problemet. Här i Sydney frågar man efter disktrasan och torkar rent och slätt av möglet från väggen - och problemet är som bortblåst! Japp, det var de gjorde hos oss as well. Inte ett förvånat ansikte någonstans. Det enda vi skulle göra för att preventa detta är att ha öppet fönster några gånger i veckan och ställa in ett element. Vi får väl se hur det löser sig, annars blir det en omgång med trasan igen...harkel.



Påväg från gymmet igår : rain, cold and traffic.



Det beiga huset längst bort med ett minitorn på är vårt! Toppen(eller kanske botten) att ha så nära till lö gym.



I förra veckan var bondi, vi och 150 pantertanter på Mind/Body/Spiritmässan i Darling Harbour. Där hade vi bokat in readings samt aurakort och annat spännande som den andliga världen hade att bjuda på.



Vi strosade runt i 6h bland massa underliga och roliga utställningar, vi blev masserade, spådda, sjugna till, healade och tittade snett på. Sinnlig fredag helt klart!



May Lynne blev tillfångatagen vid scientologikyrkan med två batteridolkar placerade i händerna som skulle mäta tankestress. Bara tanken av scientoligiTomC är rent av livsfarligt. Vi andra sprang skrikandes mot korsetterna.



Priset på dessa var, förutom nöjet av looken, skyhögt.

Så - nu tillbaks till skolarbetet. Här kommer en bild av hur mitt organisationsspejs ser ut just nu, ska adda färg, tapet och lite annat småttogott bara.





Har försökt använda fantasin och skapa möbler av det jag hittade i dollarshopen och sånt som ligger å skräpar hemma. Ni kan ju försöka lista ut vad  det är för grejer jag användt..

Imorse sades det på radion att det var den kallaste morgonen på 4 år i Sydney. Vi har det tom svalare än i Svedala, är inte det helt sjukt? Och detta ska vara Australien? Inte okej. Då gör man ju inget annat än rätt för sig att fly hem i några veckor.

Igår hade vi helvetesdagen med våra typografilärare, Hitler1 och 2. Vi små fångar satt och kämpade inpå kvällskvisten med fyrkantiga ögon och layouter som dödade livslusten. Och sen blev det ju inte direkt bättre av att hela lärarkåren stod utanför glasväggen och gottade sig i snittar och sushi från en temporär buffé. Det var droppen.



Apropå typografi så är nätdejting en het potatis just nu, specielt en sida då som är extra fängslande (för att spinna vidare på taglinen) nämligen http://prisondate.se/. Där kan man som kvinna finna äventyrliga män i alla åldrar som man kan ta hand om som sitt eget personliga projekt. Väldigt fyndigt om man lider brist på idéer och kärlek.

Kanske vore Daniele en man för dig?





"Jag är en snäll rolig kille generös gentleman hehe".... hmm...

Tänk det mötet då denna idé kom upp, nobelpriset!

Toddelidoo

Mia här, surprisesurprise.

Sitter på webblektionen, skapar en mock up i illustrator till min organisation-hemsida. Såhär lyder mina brainstormingsanteckningar (detta är copy past:at - alltså noll bryande om stavning/språk/förståerlighet):

"membership based site, competition, winner gets intership abroad for a couple of weeks/week, the jury are people at the agency. have 2 agencies on each continetnt (america, sout america, europe, asia, australia). kolla flygbolaginspirerad type, categorier i färger anpassade till contineten.

Att göra till sidan: ALLA rubriker/klickmöjligheter måste ha en sida. Gör neonet skinande i photoshop. På kartan gör färgkodat istället. Ingen rollup - låt den gå från kan t till kant ist. Profilbilden 4kantig. - kommer ut från höger sida, som en slide. gör bakgrunden mindre röd, men kanske mörkare."

Så såhär kan alltså mina snabbanteckningar gå till. Och såhär kan en mockup se ut, alltså ej färdigt alster;






View from under the school. Får alltid en svag läskig aning om att det plötsligt ska falla en människa från ett av fönstrena och ladda rakt på glaset och över mig. Tvångstankar.



På väg hem på Military Road.



Rolls-roycen av datamusar. Jag vet inte om jag tyckte att detta var helt OK.



Jag och Jenny tog en tripp till Chatswood, upptäckte där vart Lidingöborna beställer pizzan ifrån. Vi blev tvungna att lugna ned varandra, såhär får det helt enkelt inte gå till.

Smälter man inte som kvinna åt denne man?
Skämt å sido, ibland kan man faktiskt skåda en någorlunda bra reklam i Aussieland.

Ja, men precis när man lämnat in en riktigt jobbig uppgift så upptäcker man att man har en uppsjö av grejer till att göra. It freaking sucks. Det känns lite halvsugigt att lämna in ngt som är värt 60% av ens betyg, och som man själv känner gör ens egen stil orättvisa. Men. Den enda man kan skylla är sig själv. Och då är det bara rätt att be sig själv om ursäkt. Så, förlåt Mia, du hade vart värd ngt bättre.

Men för att hoppa till andra häckar, provjobbet gick väl relativt okej. Verkade dock ganska tricky med tanke på att det är ett litet företag med massa olika varor, och kunder som kommer in och har krav som inte är av denna del av sydney. Jag fick stå och putsa smycken i några timmar, som tack fick jag en vas. Menmen, får se mig omkring efter ngt annat, har på känn att det där var lite väl mycket nu när jag går i skolan å allt. Sen kanske det inte är supersmart att söka jobb veckor innan man ska åka hem i en månad. Det är bara att ta nya tag till våren, aussievåren då.

Idag har förövrigt varit en typisk höstdag med regn och sol om vartannat. Jag vet att ni fortfarande inte förstår att det FAKTISKT kan vara chilly här. När jag gick upp var det alldeles immigt på fönstrena för jag hade haft värmeairconden på. Tack gode gud för aircond säger jag bara. De har ju inga tätningar i detta land.
Imorgon kommer nått snille förbi lägenheten och ska kolla på möglet vi upptäckt i Andreas rum som ansluter till badrummet. Vet inte om det kan ha ngt med dessa jädrans heltäckningsmattor att göra.  Aja, sålänge de står för kostnaden..mouhaha.

Och för att hoppa till nästa häck så måste jag bara säga att jag och Andrea slaviskt följer Masterchef för att på ngt vis balansera ut våra egna (o)färdigheter. Det enda störiga är dock att när man själv sitter framför tvn med en jädrans proteinshake så lagas det efterrätter al'a kungligheter i rutan, och man har liksom lust att slicka upp tvskärmen. Sen följer vi självklart också Bondi rescue, lite kul när man kan relatera till omgivningarna och händelserna som man själv faktiskt var med om. Typ som igår då det var den s.k tsunamin på g vid stranden. Lite av ett antiklimax eftersom inget hände, blev faktiskt lite besviken.





Alltså, kan man något annat än att hoppa av förtjusning över en tvkväll som denna? BYEBYE HOMEWORK.



Mycket tveksam beskrivning av studenterna på BB.

By the way, Jenny har kommit på hur man åker billigare i lokaltrafiken här. Man ska tydligen slänga fram en svensk tia istället för 2 dollarsmyntet som är mycket snarlikt. Living on the wild side is the shit.

Hörs och ses, förhoppningsvis

Hallåhallå!

Har ni hunnit hämta er efter tatueringsnyheten än? Jag har knappt, men jag kan glädja mig själv med att koalan nästan är helt färdigläkt snart. Har ansat lite skinn, men snart är han klar för sommaren och för alla härliga bikiniturer.

Sitter i skolan, en halvtimme innan klassen börjar, och kollar igenom lite ditt och datt. Har det ganska stressigt nu, har en visual diary som ska in på Onsdag bland annat, har inte skrivit klart men designen på verket är färdig i princip. Sen ska den printas i tid och beskäras, men det får väl skjutas upp till 2 min före deadline as usual.

Imorgon är min vanligtvis lediga dag, men ser ni, jag ska nämligen provjobba på Nordic Fusion i Mosman! Skulle vara trevligt att ha något annat att göra än att plugga, vara i skolan och sitta hemma. Känna sig lite duktig och tjäna ihop lite stålars. Jag hoppas jag lär mig kassan och sådant snabbt, och att jag orkar vara övertrevlig mot alla snobbiga mosmantanter. Smör är A & O i denna bransch enligt Jenny, Sanna och Andrea som alla jobbar på samma klädbutik 'Funky Femme' i Mosman. Där har de fått utstå en del kan jag meddela. Men jag är glad att man på  Nordic Fusion inte behöver surva i provhytter och utbrista "that's just gorgeous on you love, gorgeous!" med ett fejksmile på läpparna medan en asfet kärring pressar på sig en pantermönstrad slimbody. Nä, då står jag hellre och slår in marimekkohanddukar.

Så, nu ska jag försöka plugga vidare, ingen rast och ro. Ni får hålla tummarna för mig imorgon, jag kommer säkert vara lite nervös!

Nordic Fusions hemsida:

http://www.nordicfusion.com.au/

//mijoo

Hallå!

Nu kommer äntligen bilderna från min tatueringssession på Bondi Ink. Jag var nervös, hyperventilerande och skakig, men så fort jag lade mig tillrätta på britsen blev jag lugn som en filbunke.

Dagen började med att jag tog bussen till Bondi och hälsade på May Lynne och Jennyt som låg yrvakna i hemmet. De följde glatt med mig till studion och förevigade händelsen med kameran. Fick vänta ett tag innan Mick, tatueraren, skissade på tatueringen och jag fick komma med synpunkter och förslag. Han satte den blåa konturteckningen där den skulle sitta och jag fick säga vad jag tyckte om placeringen. Sedan leddes jag in i ett av rummen medan han fyllde på färg i maskineriet.

May Lynne och Jennyt följde med in i rummet och tittade spänt på när maskinen brummade igång, och filmade den första gaddningen för mig. Det gjorde faktiskt inte så otroligt ont egentligen, tänk en lite tjockare nål som trycks under din hud i 180. Sen att den i princip skrapar upp i ett redan öppet sår kanske inte är så lockande, men min hud domnade bort efter ett tag. Det som kändes mest var färgen på blommorna och konturerna eftersom jag var ovan med känslan i början. Sedan efter varje drag/skuggning gjorde han rent och drog med handen över, vilket också kändes rejält. Sen låg jag där i 2,5 h, med en paus då jag vågade mig på att titta på skapelsen. Han var verkligen sjukt bra på det han gjorde...ojoj. Ni får se sen när jag kommer hem!

Det är ju roligt när man också har en egendesignad bild...ingen annan som går omkring med en likadan. Det känns super verkligen! Sedan kommer den ha läkt om 2 veckor, medan jag smörjer in med en kräm. Trot eller ej så hade han aldrig - under sina 10 år som tatuerare - gjort en koala förut. Och han tog dessutom bild på den när allt var klart. Stoltheten!

Hursomhelts, vilket minne! - på bondi, bästa tatueraren, May lynne och Jennyt var där, kunde knappt vart bättre! Haleleluja!




Studion ligger precis mitt emot stranden i Bondi



May Lynne och Jennyt risar och rosar



Ett mållöst jag i väntan



Bara sekunder kvar, jag försöker lätta upp stämningen



Stone face



Min utsikt åt vänster, inga probbblems!



Jennyt tittar suktandes på





Sen var det ju inget fel med att ha en good lookin' artist ;)



2 veckor, sen är den free flying!

Ibland inser man att vissa saker bara händer i aussieland, vart annars skulle man plötsligt bli inkallad till westlife-Brians svit inne i stan och parta loss med honom och hans bodyguards? Nä, tänkte väl.

Det hela eskalerade efter att jag, May Lynne och Jennyt besökte Piano bar i Kings cross i Fredags för ett födelsedagsfirande. På samma klubb hänger då även Brian Mcfadden från gamla hederliga Westlife. May Lynne blir som förbytt och springer runt som ett litet fjortonårigt fan. Jag tar beslutet att dra mig hemmåt, dock får  jag ångra detta skarpt när May Lynne ringde nästa dag och berättade vad jag just missat.

Hon och Jennyt hade nämligen tagit sig in i vippen, pratat med bodyguarden och blivit inbjuden hem till Brians hus i Bondi. Där hade det festats och levts rövare ända in till soluppgången.

Igår kväll hör då bodyguarden av sig när vi svennetjejerna tog ett glas hemma hos hederskorna. Brians entourage befinner sig på en flashig hotellsvit i Wooloomooloo. Vi befann oss i princip på plats direkt, sorgligt men sant.

Blue Hotel var ett renoverat båtvarv, bestående av lyxiga lägenheter åt lö cremé de la créme. Helt sjukt fint, inglasat och en gigantisk entré, helt folktomt förutom personalen som höll upp dörrarna åt oss (det är ansac day denna helg därav dödheten).

Vi tog oss igenom den långa öppna mittgången med barer och annat smått och gott. Dock tog det stopp vid en glasväggssluss. Porttelefonen sprakade till och portieren frågade oss vart vi skulle. Det kändes väldigt classy att då säga "Brian Mcfadden's", och genast bli insläppta. Ibland får man vara lite kändissuktande.

I lägenheten befann sig entouraget på kanske 8 pers, Brian själv, bodyguarden, någon slags reklammodell för Jim Bean och några random hang-arounds. Hälsade på westlifen och resten är historia. Helt sjukt var det ändå, och ngt som bör spridas runt som en löpeld om lille Frida får veta. Ha ha.

Brian var förövrigt inte ngt ljushuvud direkt, gled mest runt och trodde han var cool. Jag hälsade på honom och han sade typ "takk sa micket" bara för att vi var svennar och skulle bli impade. Don't think so.

Menmen, det var den senaste uppdateringen. Får se vad som händer i framtiden, numera är även Andrea buddy med den andra body guarden. Herre min je, vad händer med oss?

Håll ut, snart kommer bilder från gaddningen upp. Bästa händelsen på länge, jag är så nöjd och glad! It's perfect!!!  

Out.



"The man"



På väg genom hotellkomplexet. "The wall", här kommer bara mkt speciella människor in.



Eftersom det var strikt fotoförbud tog jag kort inne på Brians toa.



Han gillar Lysterine



Provning av Brians morgonrock, den var mjuk som en barnrumpa.

Hallå ute i etern,

i helgen har det vart festligheter och pluggande och allmän trivsamhet. På Fredag hölls en avskedsfest för Suzanna som åker på aussietrip nedåt i landet med sin loverboy från Perth. Vi samlades på en bar vid the rocks och tog några cider och hade trevligt. Tråkigt att hon ska åka, kommer definitivt sakna allas vår crazy su.

Efter barbesöket åktes det vidare till The Oaks i våra hemtrakter. Jag och hederskorna spanade runt och Jenny träffade sin future husband, som tom friade med sugrörsring på plats. Vi möttes upp med Sannas ragg, aussienavy-kille och hans navygäng. Jag har aldrig sett killar i Sverige med dessa killars kroppstyper, de ser liksom ut att explodera ut ur sitt eget skinn för att de pumpat upp musklerna så mkt, men ser samtidigt kraftiga ut. Man blir typ rädd. Sedan är ju inte alla hästar hemma heller, de verkar vara på ett årslångt skenande. Men det är ju roligt att se hur olika folk är, både till förskräckelse och glädje.

På Lördagen höll jag och Andrea en födelsedagsfest för henne. Vi bjöd in lite smått o gott people, och i slutänden blev det en nordisk kväll med svennar och norrmän. Vi fick höra att vi hade en supermysig lya, och att alla hade det najs. Vår balkong är ännu en gång den bästa ever för fest. En viss kille hoppade tom från balkongen och klättrade upp igen, gav oss lite ideer till att vi kanske måste försegla våra dörrar där till max.

Imorgon är det tatueringsdags! Jag har inte rikigt insett det än tror jag, men jag tycker att det ska bli himla spännande och roligt! May Lynne och Jennyt kommer komma förbi och föreviga händelsen och sporra mig lite. Sen blir det lifte festligheter i Bondi, får se om jag inte är i chocktillstånd vid det laget.. höhö.



Suz får inte åka! No!



Jamåhonleva-sång för Andrea på balkongen.

Och nej, det blir varken någon tribal, tramp stamp eller döskalle så ni kan andas ut. Det där med att det bara är hårda killar och annat löst folk som tatuerar sig får ni helt enkelt släppa, för nu ska tom lilla oskyldiga Mia gadda sig.

Det började för sisodär 2 år sedan då jag satt som klistrad framför Miami/LA ink och såg med skräckfylld förtjusning hur folk kom in med egendesignade verk och fick ett minne för livet. Jag tänkte "blir jag antagen på Billy Blue blir det tatuering för mig med", och så började jag spåna på en idé... som jag nu äntligen infriat och ska besanna nästa fredag på Bondi Ink. Vem hade kunnat tro det? Och i Bondi också. Olala!

Såklart jag är lite nervig, annat hade väl vart konstigt. Men det känns bra eftersom Sanna har 2 underbara skapelser på sin mage och kan komma med härliga hejarklacksrop. Jag är helt säker på det motivet jag knåpat ihop, och jag hoppas att det kommer bli roligt och spännade, och lite pain har väl aldrig skadat. Man är ju en viking som jag brukar säga.

Vad det blir får ni se vid ett senare tillfälle ;)



Min tattooartist:

http://www.bondiinktattoo.com.au/artists_mick.html

Igår var familjen Billy Bluff på Svenska Kyrkans café som ligger inne i city mellan Town Hall och Central. Hela dagen hade det pratats om våfflorna, sylten, grädden, kexchokladen och djungelvrålen. Kvällen till ära hade det också lovats musikframträdanden och härlig stämning. Vi kom dit och var dom enda där, ja då förutom den gamla tanten med förmycket läppstift och midjehög graviditetskjol, genast hamnade man i det gamla hederliga svenska småsamhället. Vad gör man inte för lite våfflor?

Mosman Hotel är vårt lokala sunkhak, varje gång man går förbi stället får man busrop och illavarslande blickar från överjäsna ölnäsegubbar i 50+ åldern. Helst springer man förbi, tittandes rakt fram med stel blick, eller under mörka glasögon med armarna i kors. Därför kan valet för Andreas födelsedagsmiddag kännas lite tveksamt, eftersom just denna pub valdes för tillfället. Jenny och Sanna har appropå det en gång för länge sedan (dock inte så länge sedan att det kan förträngas) provjobbat där och fått utstå förnedringen face-to-face. Därav det spontana skriket från Jenny då jag meddelade var middagen skulle hållas.

På Mosman hotel finns dock en övervåning, en övervåning som kan liknas med rinkeby v. bromma. Ta ett steg upp och du kommer till en helt annan värld, bort med alla äckelgubbar, och in med unga footiespelande killar i 20+. Jenny var minstsagt nöjd, låt säga att det var ett annats sorts skrik denna gång. Inredningen var också en helt annan, från gammalt sletet trä till det senaste från Ikea. Vi firade med en rejäl steak med bearnaisesås och mash för 8 dollars. Låt säga att det var snäppet bättre än en proteinshake framför masterchef. Nu kan vi dessutom slippa skämmas, och ännu bättre; det är krypavstånd hem!



Ett snedsteg åt höger och du är illa ute. Trappan säger jag bara, trappan!

Halloj, sitter nu på lektion i skolan efter en morgon med födelsedagsuppvaktande och gym. Andrea fyller nämligen 21 idag och jag gick upp extra tidigt med present, inramad bild på oss och en bakelse med ljus klockan 6 på morgonen.
Jag hade egentligen sovmorgon, men tog det som en bra start till att komma iväg tidigt till gymmet. Jag har nämligen bytt gym till det Mosmanstationerade istället, ligger precis bredvid och är lika stort som det förra.

Så himla skömt att ha vart där nu såhär under dagen, man kommer upp i tid och får agera ut lite utan att nån kollar snett på en. Det finns så sjukt många spännisar där förövrigt, och även massa anorexismala 30åringar som ser ut som robotar på maskinerna. UGH. Inget att eftersträva. Jag och Jenny brukar stå på vibratorn (fullkomligt normalt), det är alltså en sån där stor maskin med en platta som vibrerar. Man gör olika övningar på den men även stretching etc, skitjobbigt men lite småkul (förutom om man står raklång för då skakas hjärnan runt i 180).

I helgen som gick var vi bland annat i Bondi för May Lynnes killes avskedsfest, han åker nämligen hem till stockholmo igen. Det var barbee med svennar, fransar, aussies och brassar. Sen åkte vi tjejer till the rocks och gick på Argyle och sedan på en tysk ölpub/klubb med världen bästa dj. Nostalgi blandat med det senaste, det var så otroligt härlligt att för en gångs skull kunna släppa loss på the dancefloor ;) Dit ska det beges omgående!

Idag efter skolan ska jag gå runt och dela ut mitt cv til några designstores, skulle vara kul att ha ett jobb och känna sig lite duktig/ha något att göra förutom att plugga. Tänkte gå till den nordiska designbutiken Nordic Fusion. Jag hoppas det går bra!



Gillar förövrigt loggan bakom, "Mosmania"..ah friskfläkt!