Har just slitit mig från boken jag sträckläser nu, *Boktjuven* av Markus Zusak, det är ju Söndag och då får man faktiskt lata sig. Håll med om att det ibland inte finns något bättre än en riktig god bok... ;)

Fredagskvällen spenderades som planerat i Bondi vid grillområdet för att fira Paulas 20årsdag. Jag hade tagit med mig små örtiga lammbiffar och lite grönsaksspett, medan Jenny knaprade på sin majskolv och åt sallad ur ett grapefruktskal. Solnedgången lade sig vackert ned över "sjön" som en kvinna på bussen sade (måste vara första gången i världshistorien som någon kallar Bondi beach för sjön). Kan passa på att inflika att på samma buss åt biljettmaskinen upp mitt TravelTen-busskort. Känner mig väldigt tveksam till huruvida busschauffören verkligen tänkar hålla sitt ord och skicka biljetten hem till mig. Vi får se helt enkelt, annars vet jag ett australiensiskt företag som stämms inom kort.

Efter en mysig middag samt x-antal myggbett senare åkte jag och Jenny in mot staden igen och gick till klubben Argyle där några av Fins polare hade födelsedagsfest. Där stannade vi dock inte allt för länge, Jenny skulle nämligen jobba vid 9 kommande morgon. Men inte jag, ha ha!

Imorgon, om inget annat sker, ska jag och Paula ge oss iväg på the australian surf camp i 3 dagar o campa. Har inte hört så mkt än om själva schemat för imorgon, men det löser sig säkert. Sharkeees here i come. =O

Må väl, lev väl, far väl.













och sedan beviset på att jag inte är en dum blondin längre.

Tah!

I morse satte jag och Jenny på tvn som underhållning under frukosten, men ont anade vi att det skulle vara till ännu en naturkatastrof. Ni har säkert läst om jordskalvet i Nya zeeland där minst 75 personen miste livet, och många av stadens både gamla kulturarv och nya moderna hus helt raserades. Tvsändningarna pågår hela dagen, och klumpen i magen bara växer sig större. Nu  känns det som att planeten verkligen säger ifrån på riktigt, och vart kan det sluta egentligen, om det ens gör det? Att ha varit här i Australien har verligen öppnat ögonen för mig och säkert många andra om hur skör naturen faktiskt är och hur små vi människor kan tyckas vara vid sådana här tillfällen. Ingen går säkert, och det är bara att känna sig tacksam över att man faktiskt inte befann sig på just det stället vid just den tidpunkten.

http://www.youtube.com/watch?v=RjiA0iW5lOI



Igår åkte vi till Warringah Mall, ett shoppingcenter ovanför Manly. Där drog vi runt och gjorde lite ärenden, bland annat köpte jag en ny hårlook. Så nu är jag inte blondie, utan goldie/honey. Känns genast lite mer Mia och lite mindre  rysk h*ra.

Jag har gått runt och varit lite orolig huruvida jag ska få förlänga kontraktet på min lägenhet eller inte, de brukar föredra att teckna 6 eller 12 månader. Men jag åker ju i slutet av Juni, och tills dess är det bara 4. Som tur är så ringde min landlord och godkände ett 4månaderskontrakt. PUH. Annars vet jag en som hade bott på gatan!

I helgen blir det lite roligheter med födelsedagsgrillning för Paula (Andreas syrra) i Bondi, och sedan även en fest på klubben Argyle för en av Fins polare Harry Potter som vi kallar honom. Det blir nog kul =)

Hoppas allt är bra där hemma, och att Sverige slipper naturens krafter (förutom snö såklart...)

Adíos amigos

Hejhej igen, hur mås det där ute? Tack för alla fina kommentarer, blir lika glad varje gång! Men nu har jag fått skäll över att jag har halkat efter lite med bloggandet så skammen hänger över huvudet.

Som rubriken säger så har hostel mia nu helt gjort vändning och kommit att bli lite av ett läger för tjejer med godis och slapparabstinens, det är nämligen det som jag och Jenny nu lider av efter att ha påbörjat detta gudsförgätna läger. Mina dagar består nu utav träning samt att försöka att inte tänka på mat, mat, godis, mat igen, snacks och allt det andra som är roligt ett tag men inte efteråt. Därför finns det inte så mkt att fylla bloggen med, såvida ingen är dödligt intresserad av vilken av mina lemmar som satts i rotation, eller vad min magsäck fått för roligt i sig.

Däremot har jag faktiskt påbörjat en ny liten hobby som får de lite långtråkigt gråa semesterdagarna att gå lite snabbare, samtidigt som jag får utlopp för min kreativitet; nämligen makramé. Ja ni vet det där med färglada trådar och kompisband som man höll på med när man var liten, men är man som jag, lite äldre, kan man faktiskt göra ganska fina grejer!

Annars har jag hemlängtan nu, ibland kommer det i vågor, och nu är vågen ganska översköljande om jag säger så... Även om livet här bjuder på äventyr och roligheter from time to time så är det ganska kämpigt att vara ifrån alla er, tryggheten, att man kan få hjälp med saker och stöd om man vill, här känns det som att jag är helt utlämnad.....och väldigt ensam ibland. Här på bloggen är ju allt rosenrött, men jobbiga saker förstår ju jag också att ingen vill läsa om under fikat. Det är därför det är så roligt att läsa kommentarer, för då känner jag mig inte lika hemlös och blir påmind om att ni finns där hemma och inte har glömt bort mig trots att jag "lever livet" som det kan tyckas.

Jag tror jag kommer må lite bättre så fort det blir finare väder här, just nu är det molnigt och lite regnigt om vartannat, och jag går bara och väntar på att få springa ned till stranden med en bok.

Kommer tillbaks snart igen så fort något över det vanliga händer =)



Några av de makraméband jag knåpat ihop hittills

Ohoj! Förlåt för mina något nördiga/skämtsamma hälsningsfraser, men det lättar helt enkelt upp stämningen lite, inte sant?

Just nu är Hostel Mia igång igen, med Jenny och Sanna som ihållande gäster in the mansion. Sanna åker tillbaks till Sverige imorgon, och därför har vi försökt gå all-in och inte missa ett endaste tillfälle till roligheter.

Ingen har väl missat naturkatastroferna här i krokarna av Australien, men inget som nått Sydney som tur är. Dock var det ohyggligt varmt igår, 42 graders, jag och Jenny såg ut som vilsna zombies. Kunde inte ens gå till stranden, folk skållade tydligen fötterna på sanden.

Igår följde jag med Seymour och Lee till Taronga zoo för en abba-show i parken inför säkert 2000 picknickande människor. Min uppgift var att agera voluntär för zoo:t (igen) och sälja lotter där pengarna går till djuren. Jag blev påtvingad en magväska och lyckades i sista sekund få av mig voluntärkepsen som Seymour satte på mitt huvud.

Själva abbashowen var sjukt svängig och folk var som galna framme vid scenen. Abbaimitatörerna hade klätt ut sig som björn, agnetha and the rest och hade till och med anammat vår härliga "svengelska". Jag var tyvärr tvungen att gå i halvtid då jag skulle på avskedsmiddag med the swedish gang i stan.

Ikväll ska vi ha en sista måltid tillsammans i Manly, och kanske boka bord på Hugos, jättemysig restaurang på bryggan vid färjterminalen. Har vart där några gånger tidigare med Tara och Sarata och det har aldrig blivit fel!

Hoppas allt är bra hemma i Stockholm, ska skriva lite oftare på bloggen nu, gudarna ska veta att driva ett hostel, det tar tid minsann.

See ya soon!



Svens vikingpizza öppnar inom kort i Neutral Bay!



Min voluntärlook



folk went abba-nuts



Exotish fösök till lantliv mitt i stan



På Australiaday den 26 Januari drog vi ned till Clifton Gardens i Mosman för lite ost, vin från Margereth river och oliver, i äkta studentmanér.








Finfint cabernet direkt från Perth och Hay Shed Hills.



A380 hade nån slags uppvisning då planet cirklade runt i säkert en halvtimme i skyn



Efter picknicken åkte vi in till Darling Harbour där det var fyrverkerier

toodles!