TGI Friday

Från den ena dagen till den andra, regnigare än den förra, svalare än alla tidigare. Paraplyet ena stunden, mössa andra, solbrillor nästa. Där har ni en typisk vecka i Australiensisk vinter, också kallad konstant höstrusk.

I Måndags träffades jag, Jenny och Andrea med Claire för en liten avskedsfika innan hon flyger iväg hem till Frankrike, vi sågs i trakten kring Mosman och pratade om alla galna jobb som Claire haft nu innan avfärden. Hon har dels jobbat som receptionist på en "eskortbyrå" i Bondi, gjort reklam för en bröllopsbutik iklädd prinsessutstyrsel längs centralgatan i stan, och även som köksstädare på hostelet hon bott på för att kunna bo gratis i sitt rum. Galna histrorier, men inget jag skulle rekommendera personligen.

Förutom lite fikastunder hit och dit har jag varit på gymmet, ute och sprungit i stormen, lagat lite rolig mat och nu senast suttit och knåpat ihop 26års presenten till Jenny som fyller år idag. Skolarbetet tar annars upp all min tid, det är bland annat därför det blir inlägg på bloggen typ 1 gång i veckan... Menmen, måste ju ha lite roligt att bjuda på också. Less is more som vi designers så fint säger.

I helgen har vi blivit inkallade till Rebeccas mans födelsedagsmiddag på deras restaurang längs hamnen, får se vad det blir för spännande rätt där. Sen blir det också kanske en mysig re-brunch med pannkakor på Forth Village (där vi åt när jag fyllde år) med Jenny för att fira henne i ett mer avslappnat tillstånd. Jag gick upp 5.30 idag för att hinna springa över och överraska henne i morse eftersom vi började 8.30.

Förutom helgens födelsedagsfirande blir det också firande för Tet som precis fått sitt drömjobb på Harper Collins (tror jag det heter) som är ett bokförlag där hon ska jobba som någon slags sekreterare/research/assistent. Vi ska förmodligen ut och äta lite och kanske gå på bio (som jag inte varit på på hundra år). Riktigt kul för Tet som haft det lite kämpigt som ni kanske minns att jag skrev om.

Kanske är kul om jag visar några skolgrejer också....ett av projekten i skolan är min grupps BigSister-service för tjejer som reser ensamma på kvällarna via till exempel kommunaltrafik eller på gående fot. Vi ska presentera vår vision för en panel på 4 personer (ungefär som i programmet 'Dragons den') där vi ska försöka sälja in vår idé som vi arbetat fram i typ ett år nu... Håll tummarna!

Syns snart igen!

// miot



Glada gänget



En regnig dag



En solig dag



En blåsig dag



Resultat av blåsig dag efter regnig dag



Annons 1 för BigSister (jag står för reklamdelen). Vår idé är helt enkelt en handdator/iphone-baserad applikation som ska ge tjejer en piece of mind när de är ute ensamma. Förklarar mer vid ett senare tillfälle.



Banner-annons 1



Annons 2 för BigSister



Banner-annons 2

Whatever.

Hallåhallå,

sitter vid min andra hälft, laptopen alltså, och pluggar på i vanlig ordning. Kackerlackan ligger kvar i hämdläge under glaset i badrummet, och jag hoppas att den nu givit upp (så att jag kan disposa mig av den så att säga). Bredvid mig står radion med Filip och Fredriks podcast på rundgång och jag ser bara mer och mer framemot att få resa hemåt bort från detta väder och dåliga isolering.

T:et, min rumskompis, är nog Sydneys otursfågel nummer ett. Är det inte det ena, så är det det andra helt enkelt. Hon har ju varit arbetslös ett halvår nu, fått nej på interjvuer (har dock fått gå på dem iallafall), hennes moster (som är allmänt besviken på livet, och ger T:et och hennes familj sota för detta) skäller på henne jämt, hennes bror hamnade nyss i en lättare depression, hennes syster (som lovat att flytta ned hit när jag dragit) efter att ha kommit på sin kille med att vänstra, förlät honom och stannar kvar där hon bor, hennes kille/äldre man (+50) tjaffsar med henne jämt och skyller sina egna problem på henne vilket tillslut eskalerade i en light-dumpning här om sistens men som tillsluts lappades ihop trots allt, hon glömde nycklarna i förrgår och låste därmed ut sig själv, och senast idag tappade hon bort sin plånbok med passet i och annat som man absolut inte vill förlora. Hon ska flyga till sin familj i helgen men måste då ha något slags ID, och passet är tyvärr det enda hon har. Förlåt, 'hade' menar jag. Jag, som inte kan göra annat än att komma med stödjande ord dag efter dag, brände en CD med låtar ur min lista "Songs for those moments" för att på något sätt trösta henne i all denna stress. Hoppas att jag åtminstone kunde hjälpa till en aning.

Så förstår ni vad jag menar? Såfort något går liiite snett i ert liv, tänk på T:et och allt kommer redan kännas lite lättare.

Förra helgen var det Eurovision för hela slanetn, men eftersom Australien ligger lite efter så fick jag se alla program 12 h senare. Det gjorde dock ingenting förutom att jag varken tillät mig att snegla på gymmets tv, gå in på nätet eller prata i telefon med Sverige - allt för att inte få reda på resultatet i förväg. När själva finalen var igång var det som vanligt ganska lustigt att se hur Europa framstår utifrån och vad de australiensiska kommentatorerna säger om detta ståhej. En kommentar var till exempel "Will Eric become popular, or perhaps that little bullied kid in the corner of the school yard?" - ni kan ju tänka er att jag blev ganska upprörd av detta påhopp. Men tji fick dem för på 3 plats kom vi ju och kul var det, en dos av Europa behöver man downunder ibland.

Så, nu ska jag plugga vidare och njuta av f och fs svenska röster.

Tah!



Kockrent.



Eric SaaaaaadE på aussieTV. Det ni.

Crazy peeps

Vaknade imorse av kylan som vanligt (trots att jag låg i mitten av 10 lager kläder) och sträckte mig genast efter värmefläktskontrollen. När jag gick in i köket och lagade till frukosten tittade jag ut genom fönstret och såg en tjock trafikkö redan då vid 6 på morgonen. Något måste vara fel tänkte jag, varav jag gick och satte på tvn och där rapporterades det om en man som (mot alla odds) tagit sig upp på toppen av Harbour Bridge med 2 stora målade lakan och ett rep. Högst upp på bron stod han med ett rep runt midjan och med orden "plz help my kids" uthängda över räcket. På grund av denna loonie stängdes bron av i rusningstrafik, och hela North Sydney förpestades i avgaser utöver det vanliga. Tillslut klev han över räcket och vinschade sig ned längs repet och landade rakt i famne på polisen. Smart drag.



(bilder från smh)


Igår presenterade jag och 5 personer vår slututställningsidé kallad Volume No1 för rektorn och hans anhängare. I Aussieland är det regel att såfort det är något speciellt i görningen så måste tjejerna ha högklackat och vara tillfixade till max, inte helt enligt mitt tycke när de kommer till könsroller och sånt, men vad ska man göra.



Presentationen gick bra iallafall, och vi ska nu starta igång med vår idé på allvar. Vi har bara 4 veckor på oss, sen får vi inte glömma alla andra projekt vi har as well. Idag ska jag få feedback på Oxfamkampanjen, hoppas på konstruktiv så att jag får veta lite konkret vad jag ska utveckla.



Igår var jag på en italiensk restaurang vid namn Enopizzeria i Neutral Bay med Tet och hennes killpolare som jag träffat några gånger förut. Åt lamm med peas och prosciutto medan de andra klämde i sig en pizza, såg dock god ut men jag sliter inte på gymmet for nothing.



För att helt byta ämne så finns det en minisbuss i Mosman som åker omkring och hämtar upp och släpper av folk som vinkar och vill åka med. Har aldrig gjort detta, men en regnig dag måhända.



Vad Jenny inte visste när hon flyttade in i sitt nya plejs var att Fins kompis redan hade en inneboende; jiminy the cricket (also known as the sausage)

Ses snart igen, bara 2 månader kvar i underlandet! =D

Self promotion

Halloj där hemma,

här sitter jag efter en härligt innehållsrik och nervkittlande vecka med presentationer och grupprojekt i överflöd. Presenterade min kampanjidé för organisationen Oxfam igen, denna gång ett mer utvecklat koncept (som de faktiskt gillade..hurray!). Min idé kan sammanfattas som ett event under första Maj kallat 'Act Of Laces' som ska få unga människor att uppmärksamma hur förutsättningen för sportsko-fabriksarbetare faktiskt ser ut - inte speciellt bra alltså. Så här såg ett av mina symbol-förslag ut för eventet (ska antyda till en fot som sätter ned ett avtryck..ska dock förtydliga detta lite mer):


Imorgon har jag en presentation i Selfpromotion där jag ska visa mitt portfoliokoncept som jag ska söka jobb med hjälp av. Där ingår bland annat en teaser-design,  själva portfolio-piecet, business card, webbsida och en leave-behind. Har inte tagit världens bästa bilder på detta än, så ni får vänta lite med att se dessa.

Idag var det fint ute för en gångs skull, solsken och ingen blåst alls lagom till Mothers Day som gäller idag här nere. Blommor, choklad och presenter i massor har prytt affärerna, och på gymmet var det tomt på överklasstanter...härligheten. Jag kunde stå helt själv och svettas, och nere vid muskelbyggarhörnan var det bara jag och nån liten rugbyspelare.

I går hyrde jag några filmer och toppade kvällen med lite BoJ-glass, vilket var hundra år sen sist. Behövde verkligen en relaxad helg, räckte med Fredagens födelsedagsfirande för Jennys Fin. Åt föresten då på en japansk restaurang och fick prova på ål och flera andra smårätter - faktiskt väldigt spännande att smaka sånt man aldrig annars kanske beställt.

I veckan som kommer är det mer plugg som gäller, gymmet, planerandet för hemflytt och övandet för presentationen av min årskurs kommande slututställning. Jag är ju strategiledare, och därför föll det på bland annat mig att hålla i presentationen och ro projektet iland hos juryn (skolans högsta höns)....better behave.

Hoppas ni har det bra alla, rikigt kul med kommentarerna! =)

//miot



Bild under selfpromotion-lektion med spårrande ord från Linnea på dotan



Min teaser i form av en message in a bottle som symboliserar min resa från Sydney till Sverige, och som presenterar mig som en produkt producerad i Australien(som nu lanseras i Sverige)



Utsikten över Sydneys hamningång i Jennys nya cribb..och parkett på det...aaaawh



På nyöppnade baren bredvid skolan med Jenny och Eve



Ganska snygg branding med menyerna...



Iögonfallande paraplyer, lyser upp det annars ganska gråa norra.



Och trevlig logga på det, mmmm I like.



En mysig filur som beslagtagit badrummet en kväll, vilket inte uppskattades av dess ägare. Bestraffning på momangen...mehehe.

May day

Från och med igår är jag nu singel i sängen  efter att Jenny flyttade in med hennes killes polare lite längre ned i Mosman. Detta innebar att jag också fick ligga med huvudet åt rätt håll och inte nere vid fötterna, vilket kändes trevligt.

Har försökt att plugga en del, hela Lördagskvällen satt jag med min kära laptop i knät...(hatkärlek) och försökte bearbeta alla 150 projekt vi nu håller på med. När man är så här mitt inne i terminen känns det både stressigt men ändå hoppfullt när man vet att man åtminstone klarat av hälften.

Här om kvällen var jag, Jenny, Andrea och Claire ute och åt middag på en japansk restaurang i Neutral Bay. Jag åt sashimi, räkor och lite annat småttogott från det asiatiska köket, och toppade kvällen med att dela en cheesecake med Jenny på ett café. När vi kommit tillbaks till huset igen satt det en pinne på glasrentrén. Det konstiga var att denna pinne hade 4 ben, och när jag gick närmare såg jag att det faktiskt var ett djur - en vandrande pinne! Så otroligt exotiskt, och jag behövde inte ens ta mig ett steg från lägenheten! Den satt där på glaset och gungade i vinden och verkade ganska tillfreds med livet - framtills jag kom upp och smattrade av 500 bilder. Måste säga att detta slår det mesta jag sett i Australien, och i vilt tillstånd också! O my.

I Fredags samlades vi några tjejer framför tvn på kvällen och tittade på bröllopet mellan "Wills och Kate" som de så fint säger down under. Aussiesarna lägger till sina egna uttryck i allt, inte ens britterna kommer undan. Fint var det förståss men jag tyckte att det inte alls hade samma personliga känsla som Victoria och Daniels, men det beror väl också på att jag är svensk..=)
Hursomhelst så var det roligt att se, och australiensarna har varit som besatta i flera veckor - skönt att det är förbi.

Igår tittade jag på BiggestLoser Australia, ni vet det där programmet med överviktiga som går ned typ 50 kg på 3 månader. Det är final ikväll, och det ska bli kul att se hur människor som kämpar faktiskt lyckas. Programmet efter detta är MasterChef Australia, där det lagas gräddrätter och desserter om vartannat. Makes sense? Inte direkt, först ska man äta hälsosamt och motionera, för att i nästa stund laga 7 rättersmiddagar med allt onyttigt du kan tänka dig. Här har man verkligen en strategi för folk att följa tvprogram, laga mat - gå upp i vikt - bli deprimerad - träna - gå ned i vikt, och så om igen. Hmm.

Nu har det föresten blivit kallt här på riktigt, sover i hela outfiten med tofflor o strumpor, samt slänger på mig morgonrocken ovanpå kläderna när jag går omkring i lägenheten. Måste dock hålla konstant öppet för att det inte ska bli fuktigt/mögligt inne, när man ska duscha är det som att ställa sig i en iglo...burr.

Uppdaterar snart igen!
Glad Valborg på er också, själv missade man det ju tredje året i rad...=/
//Miot



Pinnen med ben





Något som liknade ett huvud







Skönt för Wills' att flinten inte syndes från balkongen

RSS 2.0