Hallåhallå,

sitter vid min andra hälft, laptopen alltså, och pluggar på i vanlig ordning. Kackerlackan ligger kvar i hämdläge under glaset i badrummet, och jag hoppas att den nu givit upp (så att jag kan disposa mig av den så att säga). Bredvid mig står radion med Filip och Fredriks podcast på rundgång och jag ser bara mer och mer framemot att få resa hemåt bort från detta väder och dåliga isolering.

T:et, min rumskompis, är nog Sydneys otursfågel nummer ett. Är det inte det ena, så är det det andra helt enkelt. Hon har ju varit arbetslös ett halvår nu, fått nej på interjvuer (har dock fått gå på dem iallafall), hennes moster (som är allmänt besviken på livet, och ger T:et och hennes familj sota för detta) skäller på henne jämt, hennes bror hamnade nyss i en lättare depression, hennes syster (som lovat att flytta ned hit när jag dragit) efter att ha kommit på sin kille med att vänstra, förlät honom och stannar kvar där hon bor, hennes kille/äldre man (+50) tjaffsar med henne jämt och skyller sina egna problem på henne vilket tillslut eskalerade i en light-dumpning här om sistens men som tillsluts lappades ihop trots allt, hon glömde nycklarna i förrgår och låste därmed ut sig själv, och senast idag tappade hon bort sin plånbok med passet i och annat som man absolut inte vill förlora. Hon ska flyga till sin familj i helgen men måste då ha något slags ID, och passet är tyvärr det enda hon har. Förlåt, 'hade' menar jag. Jag, som inte kan göra annat än att komma med stödjande ord dag efter dag, brände en CD med låtar ur min lista "Songs for those moments" för att på något sätt trösta henne i all denna stress. Hoppas att jag åtminstone kunde hjälpa till en aning.

Så förstår ni vad jag menar? Såfort något går liiite snett i ert liv, tänk på T:et och allt kommer redan kännas lite lättare.

Förra helgen var det Eurovision för hela slanetn, men eftersom Australien ligger lite efter så fick jag se alla program 12 h senare. Det gjorde dock ingenting förutom att jag varken tillät mig att snegla på gymmets tv, gå in på nätet eller prata i telefon med Sverige - allt för att inte få reda på resultatet i förväg. När själva finalen var igång var det som vanligt ganska lustigt att se hur Europa framstår utifrån och vad de australiensiska kommentatorerna säger om detta ståhej. En kommentar var till exempel "Will Eric become popular, or perhaps that little bullied kid in the corner of the school yard?" - ni kan ju tänka er att jag blev ganska upprörd av detta påhopp. Men tji fick dem för på 3 plats kom vi ju och kul var det, en dos av Europa behöver man downunder ibland.

Så, nu ska jag plugga vidare och njuta av f och fs svenska röster.

Tah!



Kockrent.



Eric SaaaaaadE på aussieTV. Det ni.