Laptopbegravning

Du som varit med mig i vårrt och torrt har sedan i Torsdags lämnat mig och jordelivet. Det är med sorg och viss besvikelse jag lämnar tiden med dig bakom mig och undrar varför du lämnade mig i denna sits 2 veckor innan deadline i skolans värsta period. Jag har skött om dig, kramat dig, tagit med dig på äventyr en dator bara kan drömma om, och nu detta. Det är tacken man får för 2,5 trogna år.

Inför din begravning på Mac Repair har jag nu förberett denna sång som skall symbolisera vad du betytt för mig, och framförallt stämma ut i "Jag vore ingenting, jag vore ingenstans. Om du inte fanns"

Vill också framföra ett tack till Jenny som nu lånat mig sin gamla kärra till Mac så att jag slipper kommunicera via svenska pa en utlandsk dator och kampa mig genom skollaxor och facebook och bloggen pa ett tangenbord som saknar aao. Arkar inte skrava pa svanska mad bara dassa jadrans aaaaan.

Så för att denna minnesstund ska fortgå ber jag nu om en tyst sekund för min laptop (den är inte värd mer).
Nu stämmer vi upp.

Du fördrev mig Laptop.
Från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling, och det ödet finner jag mig i.
Men du tog min hårddisk, och du tar mej från mitt internet,
jag kan inte längre se en mening.
Vad är det du vill? vad ska jag tro?

Tanken är svindlande, framför mig gapar en avgrund.
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret.
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig.

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute?
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få?
Vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden?
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då?

Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves?
Om du inte finns till vad ska jag göra då?

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta?
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den?
Vem skulle så ta emot mig till slut efter döden?
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen?

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns

Du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting.
Om du inte fanns.


//sörjande

Kommentarer
Postat av: Mamma

Tur att goda vänner finns när nöden är som störst!!!



Kramar o ha en trevlig helg

2010-10-08 @ 11:03:11

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0